Starten

I slutet av sommaren började jag sortera alla mina gamla skolpapper, klasslistor, bilder, urklipp, minnen... Gallrande och kastade dubletter.
Ett och annat särskilt "kärt" la jag faktiskt ut på Facebook...Lägger jag kanske ut mer senare.

















Nu är skolgrejerna sorterade och har hamnat gummibandsmappar som står i en proppfull gul låda som tidigare innehållit 3U, ett organiserat NO-materiel (Undersöka, Upptäcka, Uppleva )

Det fanns en låda per årskurs. En röd, en grön och en gul tror jag
Av experimenten minns jag nog bäst de små träbitarna med olika träslag som skulle sorteras - och experimenten med viskositet som faktiskt ledde till ett upprört samtal från  en  pappa, när sonen experimenterat med mammans dyra smink. 

Sorterandet fortsatte. Nu med alla lådorna med familjens fotografier.....och många svartvita bilder bilder på mig.

Faktiskt en ännu större uppgift, som inte är slutförd än


Mitt i allt detta sorterande hittade jag en dag i augusti i DN en fantastisk dikt av Ryszard Kapuscinski

En sista dikt

Han där på foto
sextonåringen
är ju inte jag

Han som med möda går gatan fram
är ju inte jag

Och ändå
är han där på fotot
och han där på gatan
ändå jag

Och han som nu tvivlar på det
är egentligen inte jag

Denna dikt inspirerade mig...

Jag började så sakta arbeta på, min "installation" -  min "vägg"
Jo, jag skulle sakta låta hela mig få växa fram. Få synas.
Min badrumsdörr står ju nästan alltid vidöppen och blir då det första man ser.
Det första även jag ser.

Nu nån månad senare började jag fundera på hur jag skulle överföra detta till nätet. För min och pojkarnas skull..

Utan att behöva skriva hala min levnadshistoria, uta bara bitar, små texter, till bilder jag sorterat.
Minnen. Lite förklaringar, som ju även jag kan behöva om några år.

 Nu är jag igång